1. Upptagning av genomströmningskanal innanför Ökö, Ragnabo för att åter förbinda norra och södra Ragnabovikarna.

Vikarna på ömse sidor om Ökö har förbundits med en genomströmningskanal och en bro har byggts för vägen till Ökö. I vikarna har muddrats en kanal så långt ut att vattenförbindelsen fungerar även vid lågvattenstånd. Projektet genomfördes i april 1998 och har redan bidragit till en väsentligt bättre miljö i vikarna med minskad överväxning av alger, bättre bottenmiljö, ökad syresättning av vattnet mm. Detta projekt kostade 172 000 SEK inkl. moms och finansierades med hjälp av EU-bidrag, bidrag från Torsås kommun, Regionförbundet i Kalmar, lokala företag och föreningar samt medlemsbidrag.

2. En samordnad insats för att skörda kvävande vattenväxter i de aktuella vikarna från Djursvik i norr till Skeppevik i söder.

3. Upptagning av genomströmningskanal från Kalmarsund till vikarna ”Kitteln” och ”Eneskärsviken” för att få stopp på den accelererande igenväxningen av vikarna och för att öka syresättningen.

En åter-öppning av den genomströmning som en gång funnits mellan Kalmarsund och vikarna kommer att motverka den nuvarande successiva igenväxning som sker. Vikarna hotas idag av total igenväxning med stillastående och under högsommaren illaluktande vatten.

Vid kustmiljökonferensen rönte detta projekt speciellt intresse eftersom de två vikarna åter skulle kunna bli idealiska reproduktionsställen för främst gädda och abborre. En öppning ger en kraftigt förbättrad vattenkvalité och genomströmning av friskt vatten gör att man skapar en förbättrad återväxtmiljö för de olika fiskarterna. Vikarna ger med sina skyddade lägen, karaktär, vattendjup och vattentemperatur mycket goda förutsättningar för en riklig fiskereproduktion om den tidigare miljön med genomströmning och mindre växtlighet kan återskapas.

”Eneskärsviken”/”Kitteln” och havet på andra sidan Saltskärsvägen har under hösten år 2002 förbundits genom en genomströmningskanal och en bro har byggts för vägen till Saltskär. Projektet har även bidragit till samverkanseffekter med den tidigare genomförda Ökö-genomströmningen. Projektet genomfördes av Torsås kommun till en kostnad av 210 000 SEK för grävning, markarbeten och bro. Finansiering har skett förutom av kommunen även genom EU-bidrag samt genom bidrag från Miljöföreningen Södra Ragnabo.

4. Kanal vid basen av Eneskär.

Genomströmning av vatten mellan ”Eneskärsviken” och ”Kitteln” har tidigare även skett vid basen av ”Eneskäret”, som nu delar upp vikarna i de två delarna ”Eneskärsviken” och ”Kitteln”. För att få tillbaka det tidigare vattenflödet grävde Miljöföreningen Södra Ragnabo i december år 2002 ett brett dike vid basen av ”Eneskäret” för att återställa tidigare vattengenomströmning. Eftersom vägbana ej krävs ut till ”Eneskäret” har föreningen här byggt en enklare gångbro som blivit färdigställd under sommaren år 2003.

5. Restaurering av kanal vid Båtastan, Gunnarstorp.

Kanalen är belägen mellan fastlandet och två näraliggande öar och förbinder ett par vikar i de inre delarna av Örarevets naturreservat. Vattnet inom naturreservatet är starkt övergött, vilket bl.a. har dokumenterats i rapporten ”Grunda kustnära områden i Torsås kommun”. Eftersom vattnet i de yttre delarna inom Örarevet är mindre påverkat än i de inre delarna är det angeläget att förbättra vattenutbytet mellan de båda områdena.

Till följd av övergödningen har vattenmiljön vid Båtastan försämrats märkbart. Vassen har brett ut sig, bottnen i viken och kanalen är täckt med ett tjockt lager slam och på somrarna täcks vattnet av alger och annan växtlighet så att det är med svårighet man kan ta sig fram med båt.

För att återskapa genomströmning i kanalen och därigenom öka syresättning av vattnet och motverka de negativa effekterna av övergödningen måste kanalen rensas.

Gunnarstorps Miljöförening försökte sommaren 2005 att röja vass i området.

Röjningen avbröts eftersom det visade sig vara omöjligt att komma fram i kanalen. Den var för grund efter att ha slammat igen och vassbältet alltför massivt för att komma igenom.

Föreningen ansökte då i slutet av augusti 2005 hos länsstyrelsen i Kalmar om tillstånd att återöppna kanalen genom att gräva upp vass och sediment med maskin. För att få ärendet prövat utgick en avgift om 2 000 kronor till länsstyrelsen. Eftersom området ingår i Örarevets naturreservat och också ingår i ett Natura2000-område krävdes dispens från reservatsföreskrifterna. Den 30 november 2005 beviljades Gunnarstorps Miljöförening tillstånd att genomföra projektet.

Under november månad 2006 har kanalen vid Båtastan återöppnats. Arbetet utfördes från land med grävskopa utrustad med en lång arm. Kanalen rensades från vass och överflödigt slam och vattnet strömmar nu fritt mellan vikarna. Vi ser nu fram emot att få en frisk vattenmiljö och en vackrare vik.

Projektet har möjliggjorts genom bidrag från Torsås kommun, företagare i kommunen och föreningens medlemmar.

För att förstärka effekterna av rensningen av kanalen har i början av april 2007 en syresättningspump – miljöinjektor – placerats i vattnet invid kanalen i viken vid Båtastan. Miljöinjektorn har konstruerats av Bengt Elofsson, Torkraft. Pumpen blandar luft med vatten så att mycket små luftbubblor bildas. Syresättningen sker vid bottenytan. Miljöinjektorn skall vara igång morgon och kväll då effekten blir bäst.

En miljöinjektor av mindre storlek har med god effekt tidigare prövats på ett par ställen i kommunen

Syrehalten i vattnet kommer att följas upp genom återkommande provtagningar. Det finns tankar om att genom en syremätare kunna reglera av- respektive påkoppling av miljöinjektorn om syrehalten blir för låg eller för hög.

TME Elektronik har genom Tomas Svensson, Gunnarstorp sponsrat miljöinjektorn.

Gunnarstorps Miljöförening har, för att ytterligare öka vattengenomströmningen, också tillstånd att röja vass mellan ett par öar i närheten av Båtastan. Detta arbete kommer att utföras till sommaren av föreningens medlemmar med hjälp av kommunens nya vassbåt.

6. Borttagande av vass och säv.

Borttagande av vass och säv behöver göras längs vissa delar av kuststräckan. Detta gäller för badvik i Djursvik, viss sträcka vid Ragnabo Norra, inre delarna av såväl ”Eneskärsviken” som ”Kitteln” samt ”Skäppeviken” i söder. Vassbältena har under senare år ökat starkt i omfattning och utbredning. På vassbältenas botten ligger också gammal vass och ruttnar. Här krävs maskinella insatser för att begränsa dessa vassbälten.

7. Projekt i Norra Ragnabo

Strand och bukt på Ragnabo 13:1 har de senaste 50 åren undergått en stadig förändring till det sämre. Äldre personer berättar lyriskt om den sandstrand de minns som sin barndoms badplats. Idag är bukten igenslammad och bottnen täcks av ett 0-50 cm tjockt sedimentlager. Strandlinjen är igenvuxen med vass och säv, 10-15 meter bred. Bukten är mer eller mindre igenväxt sommartid av lägre algarter vilket avsevärt sänkt rekreationsvärdet hos området. En signifikant förbättring kan troligtvis spåras till öppnandet av bron vid Ökö, sommaren 1999 var bättre än vad som kunde väntats med avseende på nederbörd under förvåren. Att förbättra cirkulationen och därmed åstadkomma utspädningseffekter sågs som en angelägen uppgift för den miljöförening som bildades hösten 1999. Därutöver ville man få bort vass och säv i bukten, ta bort sediment runt badplatser och bryggor samt vid behov skörda alger i bukten. Anmälan har tillsänts LST om skördning av alger (via Ragnabo miljöförening, Mats Elgqvist 000331). Föreliggande dokument ansöker om tillstånd för borttagande av vass och säv i bukten, borttagande av sediment vid badplatser och bryggor samt återställande av vattencirkulation vid Norra Stenskallens fot.

Åtgärder:

–          Borttagande av vass och säv.

Vass- och sävfilten schaktas bort med minsta möjliga inverkan i sandbottnen. Schaktmassor placeras på låglänta intilliggande partier (vilka vid högvatten och vintertid är översvämmade) och planeras ut och besås för att erhålla en mer framkomlig och användbar strand. Påverkan på djurliv bedöms bli liten, vid lågvatten är vassområdet torrlagt varför ingen fisklek kan förekomma, inga fåglar har synts häcka där. Påverkan på bottnens microliv bedöms bli ettårig.

–          Borttagande av sediment kring bryggor och bad.

Härmed avses att göra försök med slamsugning för att komma ner på sandbottnen för att höja badvattnets kvalitet. I nuläget slammas sedimenten upp och badvattnet är grå-svart. Sedimenttjockleken kring bryggor och badplatser är 0-10 cm. Den sammanlagda ytan rör sej om några hundra kvadratmeter och sedimentmängderna bedöms bli små efter avvattning och placeras av markägaren.

–          Genomgrävning vid Norra Stenskallen.

För att åstadkomma bättre ventilation djupare in i bukten planeras att återskapa tidigare förbindelse vid Norra Stenskallens fot (jfr. Lantmäteriets tidigare kartor).

8. Forskningsprojekt.

I början av augusti år 2000 genomfördes undersökningen av vikarna Eneskärsviken, Kitteln, Stengårdsviken, Österviken samt Appleviken i Bergkvara skärgård av biologer från Stockholm Universitet. Professor Lena Kautsky, en av landets främsta marinbiologer, har tillsammans med biologen Stefan Dahlgren varit ansvarig för undersökningen.

Undersökningen har finansierats av Sthlm Universitet (65 000 SEK), Naturvårdsverket (65 000 SEK), Torsås kommun (30 000 SEK), Miljöföreningen Södra Ragnabo (insatser motsvarande 20 000 SEK).

Undersökningen har gått ut på kartering av tillrinningsområde, kartering och kvantifiering av vegetation i vikarna, kartering av vikarnas topografi, vattenkemiska provtagningar, beräkning av externtillförsel, behandling av insamlade data, upprättande av kartor, mätning av kartor och beräkning av vegetationszonernas utbredning samt vikarnas morfometri, test av datamodeller på vikarna och slutligen scenariohantering med effektbedömning av miljöföreningens aktuella åtgärdsprogram.